-
Eyvind Johnson. ”Väster ut låg Mälaren i solnedgång, med holmar, grönska, Essingens vita hus och fabriker, åt andra hållet, innanför Riddarfjärden, såg han Stockholm med höghusbebyggelsen ovanför Söder Mälarstrand, gyttret in mot Slussen, Norr Mälarstrands ljusa rad av nästan likadana kubiga hus...”
-
Josef Kjellgren. ”Verkstadsvisslorna och fabrikspiporna skränar gällt. Nithamrarna skräller som en segrande fanfar mot den öppna skyn.”
-
Thorsten Jonsson. ”Under trädet där bron tog slut stannade han och vände sig om. Fängelsebyggnaderna, det han såg av dem, låg gula och stilla och verkade obebodda. Konstaplar patrullerade på muren men han såg dem inte härifrån.”
-
Erik Asklund. ”Från bryggeriet kom en tung doft av malt. I den långa backen kom ölutkörarnas vagnar dånande. Det gnistrade om de järnskodda hjulen och hästarnas hovar. Hans huvud fylldes av deras dån.”
-
Martin Koch. ”Tidigt en sommarmorgon kom Mauritz farande ut ur porten till det hus vid Hornsgatan, där han bodde. Han stack iväg med god fart bortåt Slussen, och smörgåspaketet i fickan dunkade mot hans ben för varje steg han tog.”
-
Werner Aspenström. ”Klockorna i Maria dångar högtidligt oavsett om klockaren tror på Gud. Sparvarna badar i den snöiga häcken och en liten råtta syr några ord på Stagnelius grav. En pojke har utvalt en snöflinga åt sig och väntar på dess ankomst till jorden.”
-
Peter Pohl. ”Livet borde ha lärt kärringar att ta det varligt. Det här exemplaret lyfter blicken och ser en trappa full med oss: grabbar i rörelse nedåt, och så en Janne på cykel i god fart neråt.”
-
Svante Foerster. ”De har beslutat att riva Hornsgatspuckeln, krossa och demolera, spränga och pulverisera den och jämna den med den mark, som dessa vattgrötstinna kammartibetaner med skitlucka bak på brallorna trampar med så yvig plattfota gång. Förfula Stockholm!”
-
Gösta Friberg. ”Spårvagnen kvider och ylar vid Hornsgatans Puckel, och min morbror kommer just in genom dörren – hatten nerböjd i fyrtiotalets skuggor: i hans upphetsade händer löper Gunder just i mål på Stadion; fönstren tänds på andra sidan gatan, och han kränger av sig ytterkvällen, fylld av svårmod och regn.”
-
Stieg ”Slas” Claesson. ”Generalen dog i gryngången. Kedjan gick mitt i backen. En kärring stog mitt i gatan. Ussare Tekla skrek jag. Kärringen singla skorppåsen och kasta sej mot väggen ... Det finns inte en springschas med självaktning vars cykelkedja inte har gått mitt i Götgatsbacken.”
-
August Strindberg. ”Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu inte blivit öppnad för allmänheten, och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet.”
-
Per Anders Fogelström. ”Backarna lyste våtblanka av slaskvatten och vårregn när Henning gick den vanliga vägen till arbetet i hamnen. Han passerade Sirapstratten, som folk kallade den nya kyrkan vid Ersta, tog sig nerför Sista Styverns trapprester.”
-
Vilhelm Moberg. ”Men längs Skeppsbrokajen nedanför hans fötter reser sig lyftkranarna som jättefåglar från de stora djurvidundrens tid på jorden. De är långhalsade fåglar med väldiga järnkrokar till näbbar.”
-
Tomas Tranströmer. ”I skymningen gick jag hem under skyltarna. Då kom viskningen utan läppar: ’Vakna sömngångare!’ och alla föremål pekade mot Rummet. Femte våningen, rummet mot gården. Lampan brann i en cirkel av skräck alla nätter.”
-
Olov Svedelid. ”Bondegatan är en gammal typisk Södergata, som bär sina år med en viss sliten värdighet. Varje fastighet har sin egen fasad och sin egen prägel och man kan upptäcka massor av roliga vardagsdetaljer, som man aldrig återfinner i förorternas likartade kaserner ... Den runda, lustiga skylten, som utsågad ur ett bensinfat och med den för den oinvigde kryptiska texten ’Athên’.”
-
Agneta Pleijel. ”Solfläckar: Mjuka anslag från Wagners Siegfried-idyll, så olik bombasmerna från operorna. Stråkarnas flykt då de sänker sig mot ständigt nya skikt av välvande blåsande trädkronor nere på Ringvägen. Efter de blå spårvagnarna som pinglade så envist och glatt återstår inte heller så mycket som ett spår.”
-
Harry Kullman. ”Det vilade knappast någon mystik över Södermannagatan 43 … De familjer som flyttade in tänkte emellertid inte på att hiss, varmvatten och badrum saknades. De flesta av dem kom från helt omoderna lägenheter och baracker.”
-
Vilgot Sjöman. ”Teatern är byggd i en sluttning, nedanför en bergsknalle. Ändå vilar den på stolpar, tjocka stolpar, ett helt nät av mörka, leriga, jordiga stolpar som murknar nere vid marken. Linus vet. Han har varit därinne själv.”
- total distance: 5 miles (8 km)

Share

